...

Att leva ihop med någon annan kan vara ganska så krävande i vissa situationer. Nu menare jag inte att det är något med mig eller my love. Utan att vi satt och diskutera detta på en lektion förut.

Att veta att man passar ihop med någon på den nivån, "bo-ihop-nivån", är inte något man kan förutse bara genom att man är kär. Det krävs tålamod och man måste kämpa för att båda ska trivas. Man kan inte bara flytta ihop och tro att allt är super. Det krävs verkligen mycket för att det verkligen ska funka riktigt bra. Det är inte bara dig själv du ska tänka på, den andra också. Man kan ju tro att det bara ska bli skönt när man flyttar hemifrån.
Ohja, det är det, men det krävs mycket ansvar. Jag själva har blivit mer "vuxen" på det ansvarsfulla sättet. Jag plockar nu alltid undan efter mig och jag lägger märke till om det är stökigt fort. Damm som jag aldrig har tänkt på när jag bodde hemma finns nu överallt.
Ja, tänk på detta när ni ska flytta ihop med någon annan. det krävs mer än pengar till hyran och möbler. Du måste veta att du kan anpassa dig till en annan person, och det kan vara ytterst svårt.

Samma sak med förlovning. Jag själv skulle aldrig förlova mig utan att ha testat att bo ihop med personen. Nu dömer inte jag någon utan detta är vad jag själv tycker. Men det jag tycker så verkar det så "inne" att förlova sig, därför får jag känslan att du skulle kännas fel att förlova sig nu. För då skulle jag "följa med strömmen". Om jag skulle förlova mig betyder det att jag har lovat mig någon, någons sida jag aldrig kommer att lämna. Jag tar såklart en förlovning som någon stort. Men jag är dock inte så traditionell att jag måste gifta mig inom ett år efter förlovningen, inte vet jag om det är bra eller dåligt. Beror nog på hur man ser det.
Så att alla vet, om jag förlovar mig med my love, gör jag det för att jag älskar honom och vill leva med honom föralltid. Inte för att jag tycker det är snyggt med en förlovningsring. Jag älskar Nicke, det är därför. Jag vet nu att vi klarar att bo ihop med varandra (galant också). Jag hoppas inom en snar framtid att jag och my love har ett bevis på våran kärlek, genom en ring.

ROCK ON!


Kommentarer
Postat av: Lena

Tankte bara kommentera om forlovningen.... for d e ganska intressant... hur olika manniskor ser pa en forlovning. Tror for d forsta inte att nan i Sverige forlovar sig med tanke att gifta sig inom ett ar, tror att detta e valdigt "amerikaniserat". Just darfor folk hemma i Sverige forlovar sig o byter ringar, medan t ex i Amerika sa far tjejen en forlovningsring (vanligtvis med en stor diamant!).



Jag har alltid velat ha en forlovning a la pa TV (forlovning som leder till brollop, inte nodvandigt inom ett ar)! Jag har aldrig brytt mig om att byta ringar med nan for att sen vara forlovad i tio ar, jag forstar inte den slags forlovning... What's the point!? Nagra av mina narmaste kompisar i Sverige har varit forlovade i fem ar o jag vet att tjejen i forhallandet vill gifta sig... men varfor hander d inte!? Undrar jag...



O sen antar jag att jag e en traditionell romantiker som vill att killen ska saga: vill du gifta dig med mig? O inte bara saga: ska vi forlova oss (for alla andra gor det)?





Ja d e nog min tanke i kort :)



Jag hoppas att du o Nicke forlovar er... o att ni en dag gifter er som foljd av en forlovning!



Alskar er,

svarsyster Lena :)



2009-01-15 @ 15:23:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0